Vinnare 1: Living Cloud av Tanja Meyle.
Meylenstein hade skapat ett hus som bestod av ett moln som han var insvept i och som hela tiden följde honom. Molnet var hans hem och där fanns allt han behövde för sin vistelse i den virtuella världen.
Vinnare 2: Whitehouse av Max Moswitzer.
Enligt juryn visar Living Cloud på ett intressant sätt att arkitekturen i Second Life är formbar, mjuk och föränderlig.
I stället för en stabil och bestående arkitektur liknar Meylensteins bidrag den vi hittar i filmen Matrix, en arkitektur som fluktuerar.
Bland de 126 bidragen fanns ingen svensk representant. Men Sverige deltog ändå genom arkitekten Tor Lindstrand som var med i juryn. Han har under många år varit lärare på Arkitekturskolan KTH.
Vinnare 3: Full immersion Hyperformalism av D C Spensley.
I undervisningen har han utgått från program i dataspelsindustrin, som spelmotorer från spelen Unreal Tournament, Doom och Half-Life, för att undersöka möjligheter och begränsningar för arkitekturen.
– Flera projekt som vi har gjort på KTH handlar om att sudda ut gränsen mellan verkligheten och Second Life. Att producera event i Second Life som skapar händelser på andra platser. Bland annat genomförde vi en visning av Rocky Horror Picture Show i Second Life och på KTH samtidigt. Genom projektioner från Second Life och strömmande video från KTH kunde avatarer från hela världen vara tillsammans med publiken i Stockholm, berättar Tor Lindstrand.
Vinnare 4: Seventeen Unsung Songs av Adam Nash.
Han och Arkitekturskolan var tidigt ute med utbildningar. Redan 2005 skapade de ”The Office”, en ö för utbildningar i Second Life.
– När tävlingen i Second Life dök upp hade initiativtagaren Stephan Doesinger, arkitekt och författare till boken ”Space Between People”, hört talas om vår verksamhet och bjöd in mig, säger Tor Lindstrand.
I Second Life behöver man inte ha utbildning eller kunskaper för att bygga ett hus. Vem som helst kan förverkliga sina vilda idéer. Det speglar sig på många sätt i hur arkitekturen i Second Life ser ut.
– Det mesta i Second Life är representationer av arkitektur som vi känner till. Vi bör tänka på det som är specifikt för dessa plattformar. Vad händer med byggnader som inte behöver uppfylla kraven som den fysiska världen har? Bra arkitektur är en respons på omgivningen, vilket skapar förutsättningar för hur vi interagerar med varandra, säger Tor Lindstrand.
Visserligen finns det nästan inga begränsningar för hur byggnaderna i Second Life kan se ut men ofta använder man sig av förlagor som finns i den verkliga världen.
Mario Geros visar i boken ”Space between people” på elva stilar som är typiska för virtuell arkitektur, men också hur de har hämtat inspiration från verkliga arkitekturstilar som ”esoteric stempunk”, som påminner om gotisk arkitektur, och ”neodramatic”, som liknar viktoriansk arkitektur.
Man kan fråga sig varför man bygger hus i Second Life, en avatar behöver ju inte sova, eller ha skydd för väder och vind. I Second Life finns det en hel del stolar, varför då? En avatar behöver ju inte sitta, den blir inte trött.
Stolar och arkitektur är dock sociala objekt som skapar gemenskap och förutsättningar för att samlas och samtala. En ring med stolar signalerar att här finns en diskussionsgrupp. En byggnad visar att här är en mötesplats för människor. Vårt behov av sociala platser och igenkännande strukturer är stort även i den virtuella världen.
Kan man försörja sig som arkitekt i Second Life och finns det efterfrågan, när vem som helst i princip kan smälla upp ett hus utan arkitektutbildning eller någon som helst kunskap om byggbranschen?
– Jag känner till ett par företag som bara arbetar i Second Life, ofta stora företag eller institutioner. Svenska Institutet anlitade det amerikanska företaget Electric Sheep för att bygga den omtalade Svenska Ambassaden i Second Life. Sedan finns det ett antal mindre byggare som gör vampyrdiskotek, flygplan och bröllopsklänningar, där det egentligen inte är någon skillnad på byggnad och objekt, säger Tor Lindstrand.
Att den första arkitekturtävlingen i lockade 126 deltagare visar ett stort intresse för att använda den virtuella världen för att utforska arkitekturens möjligheter. I arkitekturhistorien finns det många exempel på utopiska byggprojekt som stannat på ritbordet. De har varit för dyra eller svåra att bygga.
Begränsningarna finns inte i den virtuella världen och kanske leder det till en ny syn på arkitekturen.
Vi kommer nog inte att gå omkring insvepta i husmoln. Eller förresten, vem vet hur framtidens arkitektur ser ut?
Vem tycker du är
OBS! Denna artikel är mer än tio dygn gammal och är därför stängd för vidare debatt.