Det blev stor uppståndelse när tv:n anlände till M3:s redaktion. Vi har sett den på mässor, senast i Las Vegas, men nu har vi äntligen fått tillfälle att lära känna den och se med egna ögon vad oled presterar jämfört med dagens etablerade platt-tv-tekniker. Och första intrycket är imponerande.
Oled står för organic light-emitting diode och förenklat handlar det om att bilden skapas genom att man skickar ström genom kolbaserade små celler. På så sätt skapas ljuset helt utan bakgrundsbelysning vilket gör oled-tekniken väldigt strömsnål. Sonys 11-tummare drar i snitt 27–28 watt under filmuppspelning med bilden i standardläge vilket är lite men inte så lite som vi hade hoppats på.
Den mest uppenbara fördelen med oled är formatet. Sonys XEL-1 är endast 3 millimeter tunn. Själva elektroniken sitter inte i skärmen, och med samma upplägg, fristående bildpanel, kan man göra väldigt tunna lcd- och plasma-skärmar också, men inte så här tunna.
I foten sitter alla anslutningar: dubbla hdmi-ingångar, antennanslutning, en usb-port för serviceanvändning och en kortläsare av typen Memorystick. Skärmen går att vrida i höjdled men inte i sidled och betraktningsvinkeln är brutalt bra.
Det, tillsammans med trycket i färgerna, är det som i första hand drar till sig blickarna från alla förbipasserande. Dessutom ser vi inte tillstymmelsen av eftersläpningar när vi kör våra testskivor. Trots att bilar kör över skärmen blir nummerplåtarna knivskarpa, precis som på en riktigt bra plasma.
Skärmen har upplösningen 960 x 540 vilket räcker långt med tanke på storleken. Bilden upplevs som knivskarp och den skalar glatt ned 1080p24-signalen från vår Playstation 3, vilket inte är så underligt eftersom antalet bildpunkter är exakt halverat från 1080p-upplösning horisontellt och vertikalt.
Konstrastvärdet på 1 000 000:1 är löjligt högt och det kommer framför allt från den fenomenala svärtan. I ett nedsläckt rum syns knappt svarta partier i bilden. Men för att få fram detaljerna i mörka partier var vi tvungna att kompromissa och dra upp ljusstyrkan en aning, annars flöt skuggpartier lätt ihop.
I de snygga menyerna finns en del inställningar för ljud och bild, men ingenting utöver det vanliga. Du som är bekant med Playstation 3 eller PSP uppskattar säkert menystrukturen, den så kallade cross media bar, xmb, som du hamnar i när du trycker på homeknappen på den slimmade fjärren.
Där hittar vi lite bilder och några musikspår som Sony lagt in i förväg, men du kan även lyssna på egna mp3-filer och njuta av semesterbilderna med minnespinne.
Det är svårt att hitta hållbara argument för den här tv:n när vi väger in prislappen. Vill du absolut vara först med det senaste, och om du har onödigt mycket pengar, då är den helt klart en riktigt schyst apparat som garanterat höjer din prylstatus.
Vi andra nöjer oss med att konstatera att tekniken ser riktigt lovande ut och att det är dags att planera in ett tv-köp om sådär tre fyra år.
- IT
- CIO Sweden
- Computer Sweden
- CS Jobb
- CSO
- Executive Report
- IDG.se
- Internetworld
- IT i vården
- IT24
- IT-tjej
- Level
- M3
- MacWorld
- PC för Alla
- TechWorld
- Testcentret
- ANDRA OMRåDEN
- Big Twin
- Biotech Sweden
- CAP&Design
- MiljöAktuellt
- Studio
- Teknik360 NY!
- Upphandling24
- MER FRåN IDG
- Branschkoll
- Kundcase
- Nyhetsbrev
- Pressmeddelanden
- Whitepapers & Webcasts
Vem tycker du är
OBS! Denna artikel är mer än tio dygn gammal och är därför stängd för vidare debatt.