Av
| 
Toshibas nya har så många svagheter, inte minst det höga priset, att den inte ens får godkänt av CS testare.
Vid första anblicken imponerar den lilla grå. Den flyktiga lätthet med vilket Toshiban kan bäras runt är anmärkningsvärd. 779 gram känns mest som en komprimerad påse frasiga chips.
Annat är det hemmavid där min otympliga Dellcontainer, som klockar in på tre ton, ursäkta kilo, knappt ens är släpbar. Brrr. Jag ryser vid tanken på all den axelvärk den hemska datorn har gett mig.
Stilren och vacker är den också, Toshibas Portégé R500-12S. Samt tyst och tålig.
Faktum är att den hittills fått ta emot och tåla en hel del stryk. Som att skvalpa runt helt oskyddad i en väska i en hel vecka, tillsammans med mosad frukt, bilnycklar och annat skrot.
Knappt en repa i höljet.
Flera nätter i bakluckan på en gammal amerikanare, där fukt fått suga musten ur elektroniken, borde också ha fått en och annat transistor att lägga benen i vädret.
Icke sa Nicke.
Men ungefär här slutar det regna positiva ord över den lille.
Först ut på listan över elände kommer pekplattan. Det är omöjligt att få till något flyt även den sträva ytan. De två tangenter som sitter i anslutning till pekplattan, och som ska motsvara musens knappar, ligger kant i kant med höljet. Det gör dem svårjobbade och jag får ofta trycka flera gånger på raken för att få min vilja igenom.
Dessutom erbjudet knapparna för mycket klickmotstånd. Fingrarna tröttnar snabbt.
Skärmen är av typen transflective tft, med extra hög kontrast. Det innebär att den ska klara sig utmärkt även under väldigt ljusa förhållanden, exempelvis klockan tolv en solig dag på stranden.
Det klarar skärmen också, och det har hittills varit en ganska ovanlig funktion på bärbara datorer. Men icke desto mindre viktig, för ljusförhållandet ändrar sig som bekant för rörliga enheter.
Vad skärmen däremot inte klarar av är ”allt annat”.
Jag anser att Toshiban är utrustat med en riktig skräpskärm med uppenbara problem med vinjettering i kanterna. Oavsett var mitt huvud befinner sig i förhållande till skärmen blir det mörkt i hörnen.
Betraktningsvinkeln är väldigt snäv, vilket gör att den här datorn inte är förstahandsvalet för grafiker och fotografer.
Sedan har vi priset – 27 490 kronor!
Det är helt vansinnigt högt. Det finns inte en chans att ett vettigt företag köper in datorer med den prislappen.
Och privatmarknaden lär knappast satsa pengar på en dator från ett så icke-hippt företag som Toshiba.
Vad är det egentligen köparen får för pengarna? 128 GB flashminne är förvisso grymt och gör att vikt och värme kan minimeras, men sedan då? Det är ingen vidare upplevelse Toshiba levererar, och datorn blir ingen snackis – förutom prislappen då.
Tillbaka till testlabbet, Toshiba. Gör om, gör rätt.
Vem tycker du är
OBS! Denna artikel är mer än tio dygn gammal och är därför stängd för vidare debatt.