Av
| 
Kan kvantfysikens egenheter ge oss oknäckbar datakommunikation?
För ett par veckor sedan visade forskare i Wien upp ett nätverk med så kallad kvantkryptering. Sex Siemenskontor runt Wien – det är Siemens som bjuder på de optiska kablarna – har kopplats samman av forskare på Austrian Research Centers i Wien. Sammanlagt är det 200 kilometer med optiska fibrer.
Nätverket har utvecklats med EU-pengar i projektet Secoqc.
Vid en vetenskaplig konferens visade forskarna, ledda av Christian Monyk, hur varje försök att tjuvlyssna på datakommunikationen röjs direkt. Sessionen avbryts då, men kan kopplas över till en annan rutt i nätverket.
Poängen med kvantkryptering är just att det ska vara omöjligt att tjuvlyssna.
Egentligen är det inte kryptering. Kvantkrypteringen används bara för att överföra en så kallad engångsnyckel. När den har kommit fram krypterar man med den och skickar det krypterade meddelandet på vanligt sätt. Meddelanden som är krypterade med engångsnyckel är i princip oknäckbara.
Och det ska alltså vara omöjligt att uppsnappa nyckeln. Varje försök märks och vållar sådana störningar att meddelandet blir oläsbart.
Men inget är hundra procent säkert. Det talas om ”quackers”, ”quantum hackers”, som utvecklar konsten att avlyssna kvanttrafik.
Säkerhetsexpertern Bruce Schneier är avvisande: ”Jag tror inte att kvantkryptering löser några problem som är värda att lösa”, skriver han i sin blogg.
Nyckeln till kvantkryptering är att fotoner är de minsta, odelbara bärarna av information. En partikel kan skicka en bit energi till en annan partikel genom att skicka en foton. För mänskliga behov kan det användas som en metod att överföra och bearbeta information.
Hur får man information om en foton? En foton kan inte skicka en liten bit energi, eftersom en foton definitionsmässigt är den minsta biten. Fotoner har mätbara egenskaper som kan användas för att koda information. En sådan egenskap är polarisering, ljusets vågrörelse i ett visst plan.
Om man kodar ett digitalt meddelande, en serie ettor och nollor, som fotoner med olika polarisering så går det alltså inte att ta reda på något om polariseringen utan att störa fotonerna.
De elektroner som överför vanlig e-post utväxlar också fotoner med sin omgivning. Skillnaden är att det inte märks, för fotoner är växelpengar för en elektron.
Det finns forskare som säger att de kan överlista kvantkrypteringen. Metoderna beskrivs i en artikel i New Scientist, se länk. Vadim Nakarov på universitetet i Trondheim har en metod för att styra flödet av fotoner utan att det märks. Martin Suda och Stefan Schauer på Austrian Research Centers – där projektet genomfördes – säger att det går att byta ut vissa fotoner. Det handlar alltså om klassiska mannen-i-mitten-attacker, där tjuvlyssnaren manipulerar meddelandet på vägen.
Bruce Schneier påpekar att inget kryptosystem är säkrare än sin svagaste länk. Krypteringen är den starkaste. De svagaste länkarna finns där informationen går in och ut ur kryptosystemet. ”Jag tycker inte att det är värt att betala för, och jag kan inte tänka mig att andra än ett fåtal teknofiler köper det och tar det i bruk”, skriver han.
Så kvantkryptering blir kanske inte mer än en imponerande teknisk uppvisning. Praktisk användning förutsätter att tekniken blir så billig att merkostnaden blir försumbar – och att användarna inte glömmer den svagaste länken.
- IT
- CIO Sweden
- Computer Sweden
- CS Jobb
- CSO
- Executive Report
- IDG.se
- Internetworld
- IT i vården
- IT24
- IT-tjej
- Level
- M3
- MacWorld
- PC för Alla
- TechWorld
- Testcentret
- ANDRA OMRåDEN
- Big Twin
- Biotech Sweden
- CAP&Design
- MiljöAktuellt
- Studio
- Teknik360 NY!
- Upphandling24
- MER FRåN IDG
- Branschkoll
- Kundcase
- Nyhetsbrev
- Pressmeddelanden
- Whitepapers & Webcasts
Vem tycker du är
OBS! Denna artikel är mer än tio dygn gammal och är därför stängd för vidare debatt.